Senaste inläggen
Nattens timmar är både
Fiende
och Vän.
Det som gör att timmarna är min vän ..... ingen stör mig. Jag kan vara ifred
Det som gör att timmarna är min fiende....... tankarna äter upp mig.
Så mycket som ska sorteras.... vet att detta är läkningen för själen.
Det är nu att är så förbannat jobbigt, jag tillåter mig att känna smärtan, inte dölja den.
Våga sätta ner foten och säga ifrån.
Att jag kan ta kontrollen över vad jag känner.
Musiken är den medicin som hjälper mig.
Texter som passar mig, glada som sorgliga.
Dansar när jag känner för det, gråter om det behövs, skrattar åt minnen
Jag måste känna paniken om att tappa kontrollen.
Det är inte dödligt att vara utan den makten.
Någonstans känner jag styrkan, den som alltid funnits inom mig.
Hur jag alltid gick högt med huvudet, var stolt över mig själv.
Tjock, smal, korthårig, långhårig, mykläder, snobb, acne............
Det var jag som tog bort den makten, jag tillät någon hjälpa mig att stänga av.
Det är inte bara "Han" som är boven.
JAG ÄR DEN STÖRSTA
Hur jag kunde tillåta allt, hur jag kunde gå med blicken ner i marken.
DEN MAKTEN MÅSTE JAG
TA TILLBAKA......
Vet att jag kommer lyckas........ allt tar sin tid
Verkligheten har kommit ifatt mig.
Hur man än försöker så kan man inte fly.....
Går inte att gömma sig
Nu har jag varit singel i tre år.
Känt att jag måste bearbeta allt som hänt mig under alla åren.
Det svåraste har jag framför mig
Att kunna lita på en annan människa
Jag måste, kan inte döma andra efter hur "Han" behandlade mig.
Hur ska jag kunna göra det?
Jag saknar kärleken, saknar att ha någon som älskar mig för den jag är.
Någon som vaknar och somnar vid min sida, någon att dela min vardag med.....
Dela mitt liv med
När jag bad mina vänner att ta bort denna människa som saboterat mitt liv fick jag många positiva gensvar, sen var det dom som inte tog bort och även dom som blev sura.
Om ni bara visste allt som hänt..... ni skulle inte tro ett ord på det jag skulle berätta.
Skulle jag nu berätta så är det några som skulle ta sån skada, dessa har inte valt att få reda på sanningen.
Då är det bättre att jag bär på det och att jag mår dåligt.
Som ni märker så fortsätter jag
Skydda personen
Nu valde jag att stänga ner min Facebook. Orkar inte ta mer skit.
En dejt hade jag efter vi hade skilt oss.
Herregud, det slutade i katastrof.
Så skadad jag blev både fysikskt och psykiskt.
Det är den verkligheten som kommit ifatt mig.
Ingen förstår att jag känner mig så obekväm när det handlar om män.
Tar på mig "clown masken", Ingen ska se smärtan och ärren jag bär på.
Rädslan som ger mig en sån hjärtklappning.
Mardrömmarna som besöker mig varje natt.
Sitter hellre uppe på natten, slippa sova, slippa vakna och det är mörkt.
Somnar när det är ljust, då känns det inte lika hemskt.
En dag kommer jag berätta vad som hände. När jag är redo för att blotta min själ.
Mina väggar, mitt tak, mitt golv är min trygghet.
Utanför dörren tappar jag kontrollen.
Oh, vad jag är skadad i själen.
En dag
En dag
kommer jag våga.
Största frågan är..........
WHY JUST ME ?????
I DONT WANT TO WAKE UP EVERY MORNING
WITH TEARS ON MY CHEEK...........
Detta inlägg är från mitt hjärta och själ.
Jag menar fullt allvar.
Den som tar åt sig vet att den väljer fel, den som väljer att ta den sidan har gjort sitt val.
INGEN vet vilket helvete jag har gått igenom.
Alla anklagelser, förnedring, psykigska misshandel, min förlust, mitt liv.
Allt skit jag har gjort för denna människa, all kamp
Fortfarande blir jag förnedrad, utnyttjad och anklagad.
Jag har kämpat för att hitta tillbaka till mig själv. Jag kommer aldrig hitta den sista pusselbiten, den biten kommer bli den nya delen av mig.
Jag har äntligen vågat börja ta selfies, visa mig, sminka mig, gå ut, se människor i ögonen.
Vågar vara mig själv.
Vägen har varit så lång och ensam. Har en bra bit kvar att vandra.
Äntligen har jag börjat träna, ta tag i min hälsa.
Slutat tycka synd om mig själv, bryta min isolering.
Våga börja lita på människor igen.
Nu kommer delen jag har tagit beslutet för.
Ni som känner mig vet vad som hänt, vem x:et lever med, hur han behandlar mig.
Jag har blockat han ur mitt liv. Finns inte en chans att han förtjänar respekt.
Ni som fortfarande har kontakt med honom och med hans "det" kan inte finnas kvar i mitt liv.
Alltså ALL kontakt, även via internet ska brytas.
Om ni har kontakt med dessa två accepterar ni vad han gjort mot mig och min familj.
För mig känns det som att ni sviker mig.
Tänk er tvärtom. Att det var ert liv.
Hur hade känts om det handlade om DIG ? ? ? ?
Att dina vänner hade kontakt med ditt X ......som gjort samma
Ni som fortfarande har kontakt med x:et och hans livspartner kan ta bort mig på Facebook, instagram, sin mobil och ur sitt liv.
Jag måste börja leva ett liv där jag kan känna att han inte existerar i.
Jag har skyddat en person i 10 år.
Har ingen anledning att skydda, men heller inte att berätta HELA sanningen.
Den är mellan han och mig.
Men måste jag skydda mig så släpper jag bomben.........
Ingen vill känna av den
RESPEKTERA MITT BESLUT.
Ni måste välja
Jag respektera ert beslut
Äntligen har höstlovet klivit in genom min dörr igen.
Barnen är vuxna så det var länge sen det firades höslov.
Tilda lanade med dunder och brak.
Flyttade in i sitt eget rum på övervåningen, men sova där, nja
Bättre att farmor och hon sover i soffan :)
Virvelvinden fick färga håret nu inför hallowen.
Hennes föräldrar kommer bli så glada. He he he he
(hemligheten är att jag fick tillåtelse)
Härlig färg som försvinner med någon tvätt.
Tur det finns roliga saker för barn också.
Kärleken till mitt barnbarn är så starkt.
Hon ger mig så mycket glädje.
Mc Donalds är et viktigste när man ska vara hos farmor.
Min älskade dotter landade ocs.
Nu är förhoppningsvis alla hennes operationer klara.
En snygg punkfrissa fick hon på köpet.
I morgon blir det ishockey med sin lillasyster som ordnat så Lotta får se sitt lag på isen.
Färjestad.
Syrran håller på Lakers, ganska roligt när dom går tillsammans.
Lakers - Färjestad
Nu ska denna tant röja lite, tvätta och komma på maten.... värsta på hela dagen
Vad ska vi äta ?
Kramiz
Usch, vilken röra det kan bli ibland i livet.
Nu snurrar allt så fort utan paus.
Hinner inte med i svängarna.
Lotta har legat inne på sjukhuset snart i två veckor.
Hon har problem med ryggen efter operationerna. Tappar känsel i sitt ben.
Lider med min dotter.
Sen ringde dom från neurokirurgen i Lund. Lotta ska opereras på torsdag för sin shunt.
Äntligen ska hon få den hjälp hon behöver med shunten. Den har bråkat länge.
Sen får vi hoppas att hennes karusell har stannat upp lite.
Jag var på bröstmottagningen i fredags ( igår)
Jag har haft en infekterad körtel och nu var den så mogen att det gick att öppna den.
När jag var där på undersökning berättade jag att det finns en större knuta under allt.
Han kände och blev osäker, han kallade på överläkaren.
Hon bedömde att den ska bort också.
In i ett operationsrum, fick sju stick av bedövningsnålen under bröstet.
Kände faktiskt inget alls. Otroligt, trodde att det var så känsligt när det handlar om brösten.
Han öppnade upp bröstet, grävde som det var en skattkista.
Överläkaren kom in och började rota också. Knutan var djupare än vad som trodde.
Den togs bort och skulle skickas på analys. Hon sa att hon hade tittat på mina bilder från mammografin jag gjorde några veckor innan operationen. Då sågs inte knutan.
Ja ja, jag är inte orolig. Vet till hundra procent att det är en fettknuta.
Nu är bröstet så svullet, blåmärket börja vandra runt bröstet. Ser ut som fan.
I natt hade jag så ont att jag bara satt och grät. Somnade vid halv åtta tiden i morse.
Helt slut i kropp och knopp.
Denna smärtan var nog det värsta jag varit med om.
Här kommer en bild på hur det ser ut.
Det röda ör blod som droppade, han hade inte sytt ordentligt.
Alltså ni ska se blåmärket. Tar en bild i morgon..... bläääää
Snart är det dags för Club 40. Ser fram emot detta med en känsla som pirrar i kroppen.
Varför kan jag inte skriva här. Men kanske jag kan berätta i framtiden.
Snart är det höstlov och då ska jag ha mitt underbara barnbarn Tilda hela veckan.
Det ser jag fram emot så innerligt mycket.
Hon ger mig glädje, energi, kärlek och massor av kramar.
Hon är allt för mig.
Skulle så gärna vilja sätta in ett foto på henne, men måste fråga hennes mamma först.
Nu ska jag krypa ner i soffan, glutta på en film.
Ta en värktablett och bara vara......
Kramiz på er alla........
Det ordet är det värsta som finns......
Just nu känns det som att orden ska vinna över min dotter.
När tar det slut?
ALDRIG
Operationerna hon gått igenom sen 1 juni.
Den första som tog åtta timmar. Läckan i ryggen som gjorde att dom fick öppna henne tre gånger till.
Smärtan som övervinner allt.
Blodproppen som skrämde livet av oss alla, framför allt Lotta själv.
Sen hjärnhinneinflammation ovanpå allt.
Nu ligger hon inne igen.
Höger benet är förlamat, hon kan inte ens gå på ett ben.
CT röntgen, ultraljud och MRT är gjorda.
Nu har Neurokirurgen i Lund fått alla bilder.
Dom har sett en förändring i hennes rygg. Nu vet vi inte vad som ska ske.
Läkaren ska ringa mig i veckan.
Så jag ställer frågan en gång till.
När ska allt ta slut?
Tänker på min dotter som går igenom allt. Jag överlever. Klart som fan att jag är orolig för henne.
Men någonstans finns det en styrka, en tro på att allt ska bli bättre för henne.
Hoppet är det sista som lämnar ens kropp.
Idag var jag hos Mahnaz. Nu ska jag börja med akupunktur igen. Jag ser faktiskt fram emot detta.
Varje vecka tills efter nyår. Äntligen ska jag få den rehab jag skrikit efter.
Framtiden ser ljus ut för Marie.
Jag hade Mahnaz när jag låg inne på sjukhuset efter feloperationen.
Så hon vet hela min historia. Hon har full förståelse att jag inte hittat tillbaka till mig själv efter
överdosen som sköterskan gav mig. När jag berättade att jag har lämnat in en anmälan blev hon faktiskt riktigt stolt över mig.
Nu ska jag få hjälp med att få tillbaka den sista biten.
Sista pusselbiten, den biten som ska göra MARIE helt fantastisk.
Det kommer bli en fantastik framtid för både mig och Lotta.
We gonna rock the world.
Älskar dig min underbara dotter <3
Önskade att jag kunde byta plats med dig.
INGEN MAMMA UTAN SINA MIRAKEL <3
Kärleken är det vackraste som finns.
Den största kärleken har jag redan fått.
Mina tre mirakel i livet.
Dagen ni föddes var den största händelsen.
Känna er hud mot min, höra er röst, känna er lukt, pussa er på huvudet.
Första ögon kontakten mellan oss. Det är så otroligt magiskt att det går knappt beskriva med ord.
Den kärleken kommer aldrig att dö, inte ens när jag slutat andas.
Det finns mammor som inte känner ett band eller kärlek till sina barn.
Jag kommer aldig någonsin förstå, hur kan man känna hat mot något som vuxit i nio månade i kroppen.
Känt alla sparkar, varje rörelse, samhörigheten.
Om det inte finns den naturliga delen att bli mamma så varför bli gravid ?
Ett barn förtjänar inte ett hat eller ett kärlekslöst hem.
Ingen trygghet, ingen som ger kramar, säger "Jag älskar dig", Ingen som läser din godnatt saga,
ingen som bryr sig om du lever eller inte.
Du är som pesten.......
Hur kan man någonsin förstå dessa empatilösa människor ?
Jag kommer aldrig göra det i alla fall.
Kärleken mellan två människor. Vilken härlig känsla det är att älska någon.
Bli älskad för den man är.
Vakna varje morgon och det första man ser är sin stora kärlek vid sin sida.
Dagen kan inte börja bättre.
Dela en vardag, glädje och sorg.
En dag kommer den finnas i mitt liv. Måste bara sträcka ut handen och se om någon vill ta emot den.
Kärleken till djuren.
Det är en sann kärlek mellan människa och djur.
Dom förlitar sig på oss. Vi ger dom mat, omvårdnad, uppmärksamhet, lydnad......
Alltid lika härligt att någon möter mig vid dörren med all denna kärlek.
Känslan att man är saknad och behövd.
Kärlek finns till materiella ting också.
Hobbies, sport, vänner......
KÄRLEKEN
Är det vackraste ordet som finns.
Älskade Dombledore <3
Idag är det ett år sen du fick somna in.
Förstår inte att du inte finns vid min sida. Att du bara försvann på ett ögonblick.
Tre år fick vi tillsammans. Alldelse för kort tid.
Du var inte en katt, du var som en bäbis för mig. En mer speciell katt tror jag inte fanns.
Klart det finns, men inte för mig.
Du vek aldrig från min sida, varje natt sov du hos mig eller på mig. Du åt alltid frukost med mig.
När jag inte var hemma så rotade du i tvättkorgen och drog runt på mina kläder.
Fortfarande kan jag vakna mitt i natten och känna tomheten.
Alltså jag kan inte förstå att jag kan sakna ett djur så mycket som jag gör.
Dombledore var speciell för många..
Nu blir det jobbigt för mig igen. det börjar bli kallt ute. Blir så ledsen när jag tänker på att han ligger i den iskalla jorden i sin favorit filt. Han som älskade värmen så innerligt mycket. Låg alltid framför brasan på rygg och njöt.
Saknar dig så enormt mycket min älskade bäbis.
Min älskade Dombledore.