Senaste inläggen
Jag har bloggat i några år.
Tyvärr har jag börjat om många gånger.
Man måste ha något som man brinner för, något som gör att JAG tycker det är
roligt att blogga.
Det mest intressanta är att när jag skrev om mina privata problem, hur jag levde,
"hans" beteende, min ångest, min sjukdom........
Då hade jag många läsare.
Nu har jag ändrat mitt skrivande och tappat ALLA NYFIKNA.....
Vad är det för skillnad? Egentligen
Jag skriver som jag brukar, det enda är att jag börjat med min framtid.
Är ni inte glada över att jag kommit över den mörka delen av mitt liv?
Jag skriver inte för att HA LÄSARE.
Var bara en sak som jag upptäckte.
Anledningen att jag skriver är att dela med mig av min livserfarenhet.
Kanske någon känner igen sig. Någon som får styrka, som jag kanske kan hjälpa.
Äntligen har MARIE tagit det rätta beslutet.
Ett steg som jag inte tagit förrän jag är säker på att jag orkar strida.
Anmälan skickades och idag fick jag ett mail......
Bekräftelse
Inspektionen för vård och omsorg (IVO) har öppnat ett ärende och
registerat de handlingar som kommit in.
Så nu har jag börjat kampen om rättvisan.
Detta handlar om överdosen som sjuksköterskan gav mig den 16 oktober 2013.
Det känns riktigt underbart att tagit detta beslut.
Sen ringde jag pantientnämnden om hur jag blir behandlad på akutmottagningen när jag är sjuk.
Hur dom nochalera min diagnos, att jag inte blir undersökt. Skyller på att röntgenbilderna som är nästan ett år gamla såg bra ut då. Så enligt akuten kan inte min kropp försämras.
När jag hade min sepsis ville dom inte ens lägga in mig. Barnen fick övertala läkaren.
Tre timmar senare var jag nästan medvetslös.
Nu hoppas jag att jag får den hjälp som jag behöver när jag är sjuk.
Man åker inte till en akutmottagning om jag INTE är sjuk.
Nu ser jag fram emot att jag fått den styrkan att slåss för min sjukdom och mot överdosen.
Styrkan lever ett kraftfullt liv inom mig.
Idag fick jag mina pennor från Pen store.
Beställde dom igår vid 16 tiden och fick dom i brevlådan idag.
Så tveka inte att beställa från den butiken.
Nu ska den kreativa sidan inom mig få utlopp.
Balansen i vardagen är viktig.
Vågen som väger mellan det förflutna och framtiden.
Viktigaste är att hitta mitten på vågen.
Mitten där det står NUET
Jag har verkligen bearbetat allt som hänt.
Kämpat som en idiot att hitta upp ur min mörka tunnel.
Nu är jag är i ljuset, lämnat allt bakom mig känner jag en tomhet.
Känns som jag har förlorat en bit av mig själv.
Varje dag har jag mått dåligt, varje dag har jag kämpat, varje dag har jag känt hatet.
Nu är allt borta. Det är den tomhet jag känner.
Givetvis är jag överlycklig att jag klarat mig.
Tror nog ni förstår vad jag menar.......
Nu ser jag ljust på allt,
Ska bli farmor för första gången. Har redan ett barnbarn Tilda. Hon är inte mitt biologiska, men i mitt hjärta är hon så biologisk som hon kan bli. Ljuset i min vardag.
Snart är det höstlov, fick frågan om jag ville ha henne någon dag under lovet.
Dom ska fylla i lappen om ledighet under lovet. Så nu är det bestämt att Tilda ska vara hos mig under hela höstlovet. Oh, ska bli underbart att få ha henne och känna livet. Få lite energi från denna underbara unge.
Nu har jag en sista uppgift kvar att göra innan mitt liv är fulländat....
Börja bryta min isolering. Ta mig ut, träffa mina vänner, ta en krogrunda, ta en weekend någonstans.
Hur ska jag kunna träffa en ny kärlek när jag aldrig hittar på något? Tror inte han kommer i brevlådan precis.... Så nu är det dags att ta på sig skorna, ta jackan och ett leende på läpparna....
HERE I COME
Idag har jag beställt nya skisspennor och akvarellpennor. Nu ska det ritas för fullt.
Älskar att sitta på kvällen, lyssna på bra musik och bara rita.... då stänger jag av alla tankar som snurrar.
Min paus.
Har funnit off knappen. Ärligt, jag tänker inte alls när jag ritar, lyssnar bara på musiken och låter min fantasi flöda.
Måste fixa till min målahörna, ordna bättre ljus, kanske till och med skaffa mig ett ljusbord.
Så underbart att äntligen göra nåt som gör mig så glad och harmonisk.
Nu ska denna tanten ta sig en kopp kaffe, lägga upp benen i soffan och glo på ännu ett avsnitt av DR Phil.
Kärringvarning..... ha ha ha ha
Kramiz
Efter att rest mig igen borde jag faktiskt ge mig själv en stor
KLAPP PÅ AXELN
Inte ens klarat av att se andra in i ögonen när jag pratar, alltid sett ner i marken.
Alltid tänkt hur andra ska döma mig. Att jag inte förtjänar att få någon uppmärksamhet.
Hela min självkänsla var begravd, självförtroendet gömde sig bakom alla skal inom mig.
För att orka, för att inte visa någon hur sårad och rädd jag verkligen är, gömde jag mig bakom min humor.
När jag är nervös pratar jag oavbrutet, flackar med blicken, ser ner mycket på mina händer, visar inte min allvarliga sida eller min ödmjukhet. Rädd att släppa ner glaset som är framför min själ. Livrädd att bli sårad igen, att någon ska se den verkliga MARIE.
Så då är det bättre att vara en
CLOWN
Nu har jag levt som singel och ensam i snart tre år.
Jag kunde inte gå vidare utan att bearbetat vad som hänt mig.
Någon kärlek fanns det verkligen inte kvar. Det enda som fanns var hat, chock, sårbarhet, besvikelsen, sveken och en enda fråga VARFÖR
Om jag hade jäktat, träffat någon ny så hade det inte varit rättvist mot den nya kärleken.
Min misstänksamhet, min svaghet, min oro och min dåliga självkänsla..... det hade aldrig funkat
Nu har jag bearbetat bit för bit. Grävt ner många händelser, känslor och tårar i jorden. Allt har varit som en stor SORG
Inte för att jag blev lämnad, utan en sorg för att jag lät hela mitt liv gå åt helvete.
Hur jag kunde tillåta någon att behandla mig som lort.
Sorg att jag inte visade mina barn hur man öppnar dörren och går. Hur jag visar att man aldrig någonsin ska tillåta att bli behandlad som jag blev.
Känner mig så misslyckad i mammarollen när det handlar om dessa åren.
Nu är mina ögon och sinnen öppnade. Vet att jag är världens bästa mamma.
Nu har jag fått tillbaka
STYRKAN
SJÄLVFÖRTROENDET
SJÄLVKÄNSLA
KÄRLEKEN TILL MIG SJÄLV
LIVSGLÄDJEN
Vågar till och med lägga ut selfies.
Vågar visa att jag duger, att jag är vacker, att jag är speciell, att jag är unik....
Framför allt
JAG ÄR MIG SJÄLV
Leker med mina foton, Laddat ner olika program i mobilen.
Kan lägga effekter och göra olika mönster.
Äntligen vågar jag leva ut.
När jag ser korten så ser jag en vacker kvinna som levt ett underbart liv trots all smärta.
Man måste ta fram det positiva som funnits i mitt liv.
Vill ni veta en sak då....????
VILKET JÄVLA UNDERBART LIV JAG HAR HAFT..............
När jag väl träffar en ny kärlek, då kommer jag att hålla den för mig själv.
Bygga en trygghet och en grund att stå på.
Varför är det så viktigt att ALLA ska veta?
Tror det blir bättre om man håller det för sig själv.
Inga som blandar sig, ställer frågor.
TVÅSAMHETEN ÄR UNDERBAR......
saknar den som f------n
Ibland önskar man att det gick att resa tillbaka.
Göra en resa där man ser sig själv.
Vill absolut inte ända på något, om jag gör så skulle jag inte vara den jag är idag.
Det jag menar är att SE MIG själv genom mina ögon. Då kanske jag kan förstå valen jag gjorde.
Ibland saknar jag den tiden när man umgicks med sina vänner på ett annat sätt.
När ungarna var små så satt vi kärringar vid sandlådan varje dag. Drack kaffe, lekte med barnen och hade allmänt roligt. Varje dag var man ute från morgon tills det var dags att laga middag till gubben.
Vi grillade tillsammans ute på gården.
Vilket underbart liv man hade egentligen.
Idag handlar det om vem som har mest vänner på Facebook, mest följare och gilla på Instagram, Vem som Twittrar bäst och oftast. Vem har den senaste mobilen, vem har den senaste datorn och största TV:n som finns...... ?????
Varför är status prylarna så viktiga?
När man ser tre åringar som är bättre än mig själv på surfplattan är det fel någonstans.
Har inte föräldrarna tid med sina barn?
Idag ser man inga ute i sandlådorna, inga som gungar, inga som leker på ängen längre.
Det är sjukt hur livet utvecklas.
Så ni kanske förstår att man vill ta en resa tillbaka, se allt med andra ögon.
Visa mina barn hur förbaskat bra dom hade.
Vi umgicks varje dag och kväll. Det saknar jag så det svider i hjärtat.
Nu ska jag ta fram mina foto album och drömma mig tillbaka......
DET KAN INGEN TA IFRÅN MIG......
ALLA MINA MINNEN
Nu har jag äntligen bestämt mig om att börja skriva igen.
Någonstans måste man var redo för att få bloggen levande.
Så nu ger jag detta en sista chans.
Hoppas ni ska gilla min resa genom denna spegel som varit min själ.
Sett glädje, hopplöshet, svikelser, kärlek, humorn, döden, livet...... allt.
Spegeln är den som vet
VEM
JAG ÄR........
När man lever med kampen om att överleva dagen och överleva en framtid.
Lära älska sig själv, se sig i spegeln och vara stolt över det man ser.
Känna sig unik och speciell.
JAG ÄR DET.
Jag är en vacker kvinna, jag har en snygg kropp, jag är speciell, jag är jokern som får många att skratta, jag är den BÄSTA MAMMAN SOM FINNS, jag är en sann vän som aldrig sviker.
Men dessa orden börjar stanna inom mig. Jag har en lång väg att vandra för att kunna säga dessa orden och MENA DOM.
Kampen jag har gått igenom har varit den svåraste jag någonsin gjort.
Den förnedringen som slog av mig benen, hatet som jag aldrig känt innan. Det tog över mitt liv.
Jag isolerade mig. Kände mig inte värdig att leva. Kunde inte ens se mina vänner i ögonen för jag kände att dom dömde mig.
Låg i soffan och tyckte synd om mig själv.
Många säger att gå till en psykolog och få hjälp.
INGEN KAN HJÄLPA MIG..........
BARA JAG SJÄLV........
Den kamp som jag har kämpat och överlevt är MIN EGEN.
Ingen ska se mig gråta, ingen ska höra mig skrika, ingen ska se mina svarta ögon, ingen ska se mig gå i en dvala. För att klara denna resa måste man göra den ensam. När man är ensam behöver man inte ta ansvar för någon annan förutom mig själv.
Det känns så underbart att den tunnel jag varit så länge i har jag kommit ur. Locket är på och jag kommer aldrig någonsin mer öppna den tunnel.
Idag har jag börjat med många olika saker.
Fått tillbaka mitt liv och självförtroende.
Älskar att höra mitt eget skratt, älskar att se mig i spegeln och se mina ögon som lyser. Dom är inte svarta längre.
Varje dag känner jag hur styrkan växer inom mig.
Min hobby som jag har gömt undan i så många år har fått mig att vakna igen.
Äntligen vågar jag börja med målandet igen. Våga visa att JAG KAN
Texta mina ordspråk. Texta det kan jag, utan att skryta så är jag JÄVLIGT DUKTIG.
Det stärker min självkänsla att göra det jag är bra på.
Nu har jag hittat det jag älskar.
Ingen ska ta det ifrån mig.
Kärleken saknar jag.
Men den kommer när jag minst anar det.
HAN med stort H väntar någonstans.
Om han bara visste vilken UNDERBAR människa JAG ÄR.......
MIN RESA HAR BÖRJAT..........
VILL NI HÄNGA PÅ ? ? ? ?